I himlen ska bli våran död.
nu sitter jag och känner mig lite smått färdigpluggad för idag, jag tror att klockan är sådär 17.30, men nej. tittar jag på klockan så är den 19.13. hur kan tiden gå så fort, varför ska klimatet lura mig. solen kommer inte gå ner än på ett par timmar. solen höll på att gå upp när jag kom hem imorse, kl 03.30 rättare sagt. det kommer bli härligt till sommaren, att åka in till Göteborg och se solen gå ner, för att sedan se den gå upp på vägen hem. fast denna gång var vi inte i Göteborg, utan i Borås. Maskinen spela, vi umgicks lite, snackade lite skit, de hoppades på efterfest med oss. men vi skulle hem, jag hade gärna stannat.
Och de stirrar som om ansvaret bara vilade på mig.
jag kommer nog gå arbetslös denna sommaren också, det känner jag på mig. då får jag leka med lika barn. får hoppas på att få ett barnvaktsjobb då och då, jobba lite med hästar. få en liten slant. jag är inte bra på det här med kontakter, vara social. trots att det är oftast en beskrivning på mig, social. saken är den jag är väl det, men jag måste anstränga mig, haha vilken grej, anstränga sig för att vara social. jag tror det är såhär, jag ser alla som idioter. haha.
In igen i ensamheten.
söndag, inte idag men om många dagar, jag är ensam tills dess. det är det bästa med det. jag sitter i min säng, kommer nog sitta på samma sätt på söndag, med dock ett ensamhetsbehov som är någorlunda tillfredställt. ska bli skönt att i massa dagar släpa fötterna efter mig i mina älskade långkalsonger/mjukisbraller, genomskinligt linne, stor flanellskjorta och fotbollsockar. men jag ska inte bida min tid, jag ska göra något konstruktivt, plugga.
En skymt av solen doft av vår.
mitt emot mig sitter min vän, han läser, studerar som det så fint heter. det ska jag också snart göra, vi har studynight. vi ska sitta uppe hela natten till klockan 06 imorgon bitti säger han. sådana här nights tycker jag om, att studera tillsammans gör det lite roligare. speciellt om man är ensam hemma. så man får lite sällskap. det bästa är när båda börjar bli nattflummiga och tramsa i studerandet. jag hoppas på detta. nu ska jag dricka upp min mjölk.
Din sommarklänning är för stor.
det är så roligt, varenda tonårig tjej får detta problem vid utgång, akut-kläd-ångest. man står där håret, sminket färdigt, men vette faan vad man ska ha på sig. alltid detta problem, tar ut, känner, tittar, lägger mot kroppen, slänger vidare etc. sedan går man tillbaka till sin grundidé i alla fall. min käre mor 53 snart 54 år gammal har fortfarande samma problem, kommer in frågar "vad ska jag ha på mig?".
Dom långa milen mot Berlin.
våran klassresa till Berlin, den var kul, eller ja, Hannover sedan Berlin. men ändå, jag saknade Berlin idag. jag såg ett hus med klotter på, massa sådana på min resväg mot Bengans. och kom på, varför har inte tråkiga Sverige sådan lite mera för. är vi så jävla lagom? nu tillbaka till min ångest.
