andlenore

tänk att vara levande död, vampyr ungefär. att gå genom livet utan att känna något, bara leva. att ändå ha vänner, göra allt man gör och bara vara tom. ungefär så vore skönt, ungefär så jag känner nu, utbytbar.

böcker, något jag tycker om väldigt mycket, särskillt gamla sådana. om jag hade mer pengar skulle jag köpa mer böcker, mycket mer. jag har fått ärva massa gamla böcker från min mormor, fina böcker, mest kristna böcker. kanske inte så bra för mig som icketroende. men saken är att det är fina böcker, den äldsta från ca:1846, alltså lite över 160 år gamla. det är helt otroligt, de håller dock på att falla isär totalt, men jag ska försöka att inte bläddra i dom för mycket, men svårt att låta bli. ska lägga dom på hög i ett hörn i mitt rum, det är också fint, böcker på hög.

ensam ja, det är det där skrämmande ordet, att vara ensam. det har numera fått en allt mera negativ klang. kan förstå att många inte tycker om att vara ensamma, eller är det bara för att de endast har upplevt fel sorts ensamhet. jag tycker om att vara ensam, det är en tid då jag kan vara med mig själv, vara mig själv sällskap. det är skönt tycker jag, att bara sitta och glo på tv eller läsa en bok eller lyssna på musik. men med sig själv, sitta och skratta åt något roligt på tv:n. det är det nog inte så många som gör, borde se ganska roligt tror jag, men jag gör det. jag tycker om att veta att när jag kommer hem från skolan så kommer inte resten av familjen hem, utan jag lämnas helt själv att göra vad jag vill. jag kan ju vara med vänner, men många gånger väljer jag att vara själv. är då lite svårt att förklara för sina vänner, som vill hitta på något, att jag vill vara ensam. dom förstår nog inte riktigt det, jag har hört från några av dom att de får panik och blir rastlösa när de är ensamma. är det för att tanken på att de kanske missar något viktigt angående någon bekant, eller står de bara inte ut med att vara sig själva sällskap.

som rubriken säger så är jag sjuk, inte så lägligt. men sen när blev att bli sjuk lägligt? jag vaknade av extrem frossa inatt, jag tror faktiskt att jag alldrig har frusit så mycket i hela mitt liv. jag låg i fosterställning tills jag somnade, men vaknade säkerligen bara någon sekunde efter det och frös fortfarande. feberfrossa är inte roligt någonstans, fyfan rent ut sagt.

hela denna dagen har gått fort, jag har varit på bra humör pga en speciellt substans som kallas kaffe. men gott är det. jag gick i regnet idag, det var speciellt. jag tror det var längesedan folk i bilar såg någon gå ute i regnet, för dom stirrade. själv tyckte jag det var mysigt, tryggt, härligt, men framförallt fridfullt. det var just fridfullt att gå i regnet, hade jag inte haft väskan med så hade jag tagit en lång omväg. jag frös inte, det var inte tråkigt, jag hade bra musik i öronen och bara gick. helt otroligt att en sådan enkel sak som att gå i regnet är så underbart.