Så se mig som en varning.
igår var det fredag, då man är störd efter en hel vecka i skolan. det slutade bestämt med en riktig tagarkväll, vi skulle supa skallen av oss för att komma tillbaka, bli oss själva igen. sagt och gjort. det blev en del djupa stunder också, och nu ångrar jag mig. att jag sade allt som jag gjorde. fortfarande ingen förståelse, det kommer jag nog alldrig att få. hur mycket de än försöker, hur mycket än jag försöker. det är jobbigt att veta att man alldrig kan bli riktigt förstådd, alldrig.
Kommentarer
Trackback