andlenore

läste nyss en sån där överpretentiös blogg, och jag blir minsann riktigt irriterad. det känns som personen som sitter bakom tangentbordet verkligen vill vara speciell, men på något sett blir det som sagt överpretentiöst och bara patetiskt. en såndär blogg där man måste läsa flera gånger för att förstå vad inlägget handlar om. personen har skrivit på detta sätt för att låta som, ja vadå? en överklassgubbe från 50-talet. det man läser är invecklat så in i helvete att jag blir, fan.
för att se det ur en annan synvinkel, vad vill de säga med sin invecklade text? att de kan svåra ord sammansatta till en svårtolkad mening, eller vill de helt enkelt bara vara originella?