Och på håll såg jag ljusen dö i dimman.

många längtar att sluta gymnasiet för att slippa skolan, pressen, börja leva livet. men jag har den där konstiga känslan att det är nog inte det jag kommer uppskatta mest, jag kommer uppskatta att slippa alla mina vänner. alla som man också kan kalla bekanta. skaffa nya vänner, alla mina vänner är utbytbara, jag kan hitta likadana. att slippa lite smått tvingas till att umgås med vissa, just för att de är ens vänner, kanske inte dom bästa. för när jag tänker på om en utav de skulle dö, så blir jag inte ledsen i tanken. eller är jag utbytbar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0