Jag är född i en spökstad.
idag gick jag i min hemstad, eller snarare mitt barndoms område. jag har nog inte varit där på 5-6 år, gick runt och kollade läget, alla som inte bodde kvar. tittade runt, och såg allt som var nytt, ändrat, borta. allt var så överväldigande så jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. allt var så litet, för jag är stor.
Kommentarer
Trackback
